Det var ett tag sedan senaste inlägget, men det innebär inte att det inte har hänt något på växtfronten. Tvärtom, jag har händerna fulla där och det växer och blommar så att det står härliga till. Men det här inlägget handlar inte om växterna utan återger mina akvarieuppdateringar från ett forum som jag tänkte att jag lika gärna kan sammanställa och posta här.
Skrivet 26/6
Akvaristiken har på sistone hamnat lite i skymundan för trädgårdsintresset och andra sommaraktiviteter. Det ser jag mer som att hobbyn gått i sommaride. Jag planerar för ett till och förhoppningsvis större kar till hösten. Men det här karet tuggar på riktigt fint som det är just nu. Även om det inte får så mycket uppmärksamhet lyser det upp hallen med sina invånare.
Idag hände däremot en rolig, om än något brutal, grej som kickade igång akvarieintresset igen. Det är en dryg vecka in på första semesterveckan hemma och jag har gått runt i flera dagar och undrat vad det är man egentligen ska göra om dagarna med så mycket anspråkslös tid utan några åtaganden. Det mentala vakuum som uppstått när den sedvanliga arbetsbördan plötsligt försvunnit har skapat en konflikt mellan det undermedvetnas syn på hur semestern bör utnyttjas. "Äntligen semester! Nu ska jag inte göra någonting som ens kan antyda existensen av ansträngning", tänker en del och sätter kroppen på datorstolen medan ögonen letar efter någonting att fästa uppmärksamheten vid. "Semester! Dags att få fart på det där reparationsprojektet eller hitta på lite roliga saker som gör semestern meningsfull och minnesvärd", flämtar den andra delen av medvetandet. Jag upptäcker mig själv medan jag panikslaget kollar min Facebook-feed för femtioelfte gången den här timmen. Härliga semester! Slutresultatet för de senaste dagarna i denna kamp mellan intressen har resulterat i en skuldbelagd paralys där innehållslösa timmar seglat förbi i rasande fart, men ikväll fann jag kompromissen! Jag har semester, jag kan gott sitta still; jag har semester, jag kan äntligen ta mig tid att sätta mig framför akvariet för en gångs skull och koppla av!
Väl framför akvariet känner jag mig äntligen till ro. Jag gör ingenting medan jag ändå gör någonting. Alla parter nöjda innanför pannbenet. Jag riktar en dimmig blick in i akvariet och slappnar av... och ser bara prickalgerna på glaset. Nåväl, min tidigare akvarieslapphet har lämnat magnetskrapan kvar på rutan och jag fattar tag i den och skrapar frenetiskt bort de gröna insynsblockerarna medan skalarerna far åt alla håll i skräck från klossen som vaknat till liv. Klossen far fram och tillbaka i akvariet och skalarerna gör sig bästa för att hålla sig undan. Sedan råkar jag stötta in magnetskrapan i ett svärdplantsblad som ligger och trycker mot rutan. Plötsligt regnar det vita korn som rödmunstetrorna glatt kastar sig över. Kornen försvinner på två sekunder, men jag hann ändå se att det var ägg som slogs av bladet. En orolig skalar bland bladen ser misstänkt skyldig ut, men några fler ägg ser jag inte ens när jag ställt mig på en pall och fånigt stirrar ner i karet från ovan. Jag tittar och tittar men hittar inget och bestämmer mig för att äggen helt enkelt måste vara dolda från mina vinklar och drar tillbaka skrapan till sitt hörn i andra sidan akvariet igen. Direkt rusar de två största skalarerna efter skrapan. Det var misstänkt. Jag kikar runt hörnet och jovisst, där sitter ett sjuttiotal ägg på skrapan. Till föräldrarnas förfäran hade deras fint putsade kärleksbarn försvunnit iväg på en skräckfylld berg-och-dalbanefärd och nu kikade de nervöst till återstoden av rommen.
Den fina milstolpen här är att mina skalarer äntligen har börjat leka, vilket jag väntat och hoppats på sedan december. Sedan har jag åter fått upp ögonen för akvaristiken och därtill gett lite mening till semestern som samtidigt inte känns alltför ansträngande. Äggen såg först ut att klara sig från föräldrarnas första chock. Olyckligtvis släcktes lyset drygt fem minuter efter händelsen och hela hallen blev becksvart. Stressen måste ha blivit för mycket. Jag hann komma på tanken, rota fram och tända månbelysningen precis för att hinna se de sista äggen försvinna ner i faderns mun. Nästa vända rom vill jag lägga beslag på och driva upp artificiellt medan skalarparet övar upp sitt föräldraskap. Det blir således mitt nya akvarieprojekt framöver som få ge semestern lite mening.
Uppdatering 6/7
Nu har det gått tio dagar sedan skalarerna lekte. Jag gav dem bara en vecka att vila upp sig på eftersom jag är ivrig att komma igång med ynglen innan semestern är slut. Framöver hoppas jag dock att det går några veckor mellan lekarna så att de hinner lägga energi på att växa till sig också. Efter den sjunde dagen bytte jag vatten så att temperaturen sjönk något och matade fiskarna med levande mygglarver ett par dagar. Som ett brev på posten: Idag kände de sig redo att försöka igen och den här gången var jag beredd.
Hanen har en rentav guldskimrande teckning på överkroppen. Det syns inte jättebra på bilden tagen med min sketna mobilkamera, men det är verkligen gyllene färger han är täckt i. Honan går i snarlika färger medan resterande fyra skalarer i karet går i sin vanliga grå teckning. Det är inte svårt att gissa vilka som är kungligheterna i akvariet.
Mitt mål är att dra upp en kull artificiellt under tiden det tar för paret att öva upp sitt föräldraskap. Dessutom bor de inte i en tillräckligt lugn miljö just nu för att de skulle kunna dra upp yngel på egen hand. Förutom en rivaliserande hane och ett gäng mindre skalarer sveper tetrorna runt som en svärm gräshoppor över en åker. När det här paret är redo ska jag försöka ge dem ett lugnare akvarium att leka i. Men tills dess försöker jag driva upp yngel artificiellt för att sysselsätta mig med akvaristiken! Jag kan nog lära mig mycket värdefulla kunskaper av det också.
Skalarerna var goda nog att lägga äggen på samma ställe som senast, det vill säga på algskrapan. Det var tacksamt. Algskrapan med rommen kunde jag enkelt flytta över i ett litermått till nanoakvariet som jag rengjort och förberett med vatten från "moderkaret", syresten och Multicura för att förhindra äggen från att mögla. Magneterna i algskrapan tillåter mig dessutom att placera romkakan precis där jag vill. Smidigt, tycker jag!
Medan jag vakar över rommen och räknar ned till kläckningen bjuder jag på ett par helkarsbilder. På första bilden kan man se färgskillnaden mellan de två hanarna. Hanen till höger är störst och får till det med damerna medan den andra får hålla sig till sin inmutade del av akvariet. Svärdplantan i mitten kan tyckas malplacerad och det håller jag med om (att den knuffats åt sidan av någon fisk gör det inte bättre). Det är en tillfällig lösning för att dela av karet lite och låta skalerna få vara för sig själva emellanåt. Som det är nu är det rätt dåligt med naturliga revir och det är ordentligt med slagsmål om vem som får hänga vid framrutan. Jag är lite kluven i vad jag ska göra. Den stora roten med javaormbunken är jag riktigt nöjd med, medan vänstra sidan av karet är ganska trist. Särskilt nu när de två svärdplantorna längst till vänster drabbades av någon rotröta och tappade nästan alla blad. De verkar dock ha vaknat till liv igen. Men jag kan inte komma på några ingrepp som bidrar till en bättre revirfördelning men som samtidigt inte förstör den högra halvan.
