tisdag 26 mars 2013

Introduktion till hydrokultur


När temperaturerna har lagt sig på lite högre, stabilare nivåer i vår har jag tänkt att dra igång mitt hydroodlingsprojekt. Gurka och squash är tänkt avv bli mina försökskaniner. Dessa två växter är extremt vattenkrävande och behöver stora jordkärl som kan hålla vatten åt dem. Det gör att de tar upp mycket och värdefull yta på balkongen om man odlar i jord och behöver passas till ofta för att försäkra sig om att de inte torkar ut. Detta gäller åtminstone för gurka, men det är inte orimligt att squash passar in också: Torkar växten ut under fruktbildningen blir frukten besk och äcklig. Det är alltså väldigt viktigt att de har god tillgång till vatten hela tiden. Men samtidigt får man inte vattna för mycket. Då finns risken att rötterna drunknar och ruttnar av syrebrist. Ruttna rötter medför en kraftigt hämmad eller rentav död växt. Det är ju onekligen tråkigt.

Lösningen? Jag odlar växterna med rötterna helt i vatten. Vänta nu, tänker du, det är väl bästa sättet att dränka växten om något?! Jovisst, svarar jag, såtillvida man inte tillför syre till vattnet. I stillastående vatten konsumerar rötterna snabbt upp allt syre som är naturligt löst i vattnet snabbare än vattnet hinner absorbera nytt syre från atmosfären. Får man dock vattenytan att röra på sig ökar vattnets syresättningsförmåga. Detta brukar man till exempel använda sig av när man placerar pumpens utblås i akvariet. Utblåset ligger nära vattenytan, vilket ger rörelse som löser mer syre till vattnet. Syre i vattnet ger levande fiskar. Samma gäller för rötter. Löser man tillräckligt med syre i vattnet kan växten leva med rotsystemet nedsänkt i vatten. Det finns olika tekniker för detta som kategoriseras i olika odlingssystem. Googla på hydrokultur eller hydroodling så hittar man en del. Youtube är en rätt bra källa också.

Det hydroodlingssystem jag tänker försöka mig på är ett av de enklaste men också effektivaste. Systemet kallas bubblare eller DWC (Deep Water Container). Det består helt enkelt av en ljustät behållare med avtagbart lock. Jag har en förvaringslåda i plast som finns att köpa lite varstans. Behållaren fylls med vatten och näringslösning samt en luftsten kopplad till en luftpump. Luftstenen syresätter och cirkulerar vattnet. Detta finns i alla akvarieaffärer. I locket skär man ut hål som man kan stoppa nätkrukor i så att de hänger ned i vattnet. Som substrat i krukorna kan man inte använda jord. Det blir för kompakt, skitigt och försämrar växtens syreupptag avsevärt. Istället odlar man i lecakulor, stenull (rockwool) eller kokosfiber - även om jag inte vet om det sistnämnda funkar bra med bubblare/DWC-system. Nätkrukor och stenull kan man hitta på nätet på hemsidor inriktade på hydrokultur. Ett stabilt system behöver dessutom inte tillsyn på 1-2 veckor, vilket innebär att man slipper oroa sig för vattning och kan åka iväg på den där semestern utan att, fy hemska tanke, lämna över husnyckeln till svärmor under frånvaron för godtycklig tillsyn.


 Allt som behövs förutom luftpump, vatten och växt: Låda, näringslösning, närkrukor, pH-test, EC.mätare och pH-sänkare.

 Nätkrukor i tre storlekar för olika grönsaker. Den största är tänkt till gurkan och squashen medan de mindre får husera sallad och kryddor senare.

Näringslösningskitet jag prövar till min första hydroodling.Ghe's Flora-serie.

Varför ska man då odla i vatten? Har det några fördelar över jord? Jajamen, det har det! I en hydroodling är rötterna i ständig kontakt med vattnet och näringen som är löst i det. Det innebär att växten inte behöver lägga energi på att utveckla ett stort rotsystem i jakt på näring och vattendepåer. Allt växten behöver levereras till dörren, paketerat och klart. Detta medför att plantan växer snabbare. Vattenkärlet kan dessutom vara mindre än vanliga jordkrukor och på så vis spara plats. Eftersom man också har kontroll över näringen i vattnet kan man också styra hur plantan ska växa. Vissa näringsämnen engagerar till tillväxt medan andra uppmuntrar blomning och fruktbildning. Dessutom reduceras antalet sjukdomar växten kan råka ut för då de som sitter i substratet helt saknar grogrund. En sista fördel är att studier visar på att hydroodlade grönsaker är näringsrikare än traditionella jordodlade. Titta inte på mig efter källor dock.

Vilka är nackdelarna då? Allt har sin kostnad. Jo, jo, förvisso. För det första måste man lägga pengarna på rätt näringsmedel, som ofta kommer i 2-3 flaskor (och i vissa fall femtioelva förstärkande substanser och medel för växtens olika faser). Den vanliga näringslösningen från blomaffären funkar inte, den saknar många mikronäringsämnen som finns naturligt i jorden. Eftersom jorden inte får vara med och leka längre får man kompensera för den. Vad sägs om en Porsche? Näringslösningen finns i vissa butiker eller på nätet och kostar en slant, men bör räcka länge. Till detta behöver man också ett pH-sänkande preparat som sänker pH-nivån till den nivå växten behöver för att ta upp näringen i vattnet. Vid vissa pH-värden är nämligen vissa näringsämnen låsta i vattnet, så det gäller att man justerar detta rätt. I övrigt är resten av investeringen för systemet bara ett par hundralappar. Dessutom finns ju risken att man har en dålig luftpump som av någon anledning havererar fem minuter efter att du gått till jobbet och kommer hem till ett gäng mycket vissna växtvänner. Denna risk är förvisso låg, men ändock väldigt olycklig om det händer.

Jag har som sagt inte hunnit pröva på hydrokulturen ännu, men jag har läst mycket och väl och det verkar väldigt lovande. Hydroodling är alltmer utnyttjat, framförallt i växthus och anläggningar i eller nära städer för urban, närproducerad mat. Det ska bli spännande att få starta upp allt när värmen väl infinner sig. Jag återkommer med besked om hur det går framöver!

måndag 25 mars 2013

Bygge av LED-rampen

Här går jag lite snabbt igenom mitt LED-bygge. Det kan tyckas komplicerat, men det är egentligen väldigt enkelt om man bara läser på ordentligt innan och tänker en extra gång innan man gör något. Jag har aldrig gjort något liknande tidigare och mycket var nytt för mig och det gjorde bara det hela desto roligare! Resultatet var inte sent att visa sig när armaturen väl kom igång och allt jag placerat under den har exploderat i tillväxt. Framöver planerar jag en lite större LED-ramp som jag hoppas kan förse mig med sallad och grönsaker året runt. Vad sägs om färsk, egenodlad sallad och gurka på frukostmackan i januari, skördad för bara några minuter sedan? Det är åtminstone mitt mål!

Så hur gick jag tillväga med mitt LED-projekt? Först satte jag mig ned och läste. Sedan läste jag lite till och sen struntade jag i att sova ett par nätter medans jag läste ytterligare lite till. Efter att jag lyckats få i mig tillräckligt mycket sömn läste jag igenom allt igen. Google är din vän här. Ny LED-teknik tillkommer hela tiden så det gäller att hålla sig à jour. Det är också oundvikligt att hamna på de mer ljusskygga odlarnas hemsidor och forum. Även om det kanske känns fel att surfa runt på deras hemsidor så är det ett nödvändigt ont. Vill man lära sig någonting bör man lyssna till de som lägger ner hjärta och själ på att bryta mot lagen på bästa sätt. Målen må vara olika, men medlen är desamma. 

Till lite tekniska data för armaturen innan vi sätter igång:
Röd-blå slinga på Mean Well 700 mA-drivare: 29,5 W
  • 12 x Cree XP-E Red
  • 2 x Cree XP-E Blue
  • 1 x Cree XT-E Royal Blue
  • 2 x Philips Rebel ES Deep Red

Kalltvit slinga på Mean Well 1050 mA-drivare: 46,3 W
  • 16 x Cree XP-G R5 Cool White
Total effekt: 75,8 W


I bilden ovan syns kylflänsen (den stora svarta), de två drivarna (de vita klabbarna), kylpasta, upphängningskit, LED-testare, linser samt de inpackade LED:sen.

LED:sen jag använde till mitt bygge.

Linserna (80°).

Drivare, 1 á 700 mA och 1 á 1050 mA.

En diod i närbild.


 LED:sen monteras på kylflänsen som jag borrat och gängat. Att borra och gänga aluminium är inte så svårt, särskilt inte om man har en pelarborr. A och O är dock smörjning: T-sprit eller WD-40 funkar fint.

När dioderna är på plats lödde jag fast lite lödtenn på polerna för en enklare lödning.

Mäta, klippa och skala. Mäta, klippa och skala...

Ledningarna löds fast från plus till minus mellan dioderna. Kablarna till drivarna kopplas dock plus till plus och minus till minus. I mitt fall hade jag två slingor på två drivare. Hur man kopplar drivarens intag till stickkontakten spelar ingen roll eftersom växelströmmen i uttagen slår om strömriktningen 50 gånger i sekunden (50 Hz).

Detta är den röd-blå slingan som utgör merparten av själva växtljuset. Rött och blått är vad växtens klorofyll absorberar mest utav medan grönt reflekteras så gott som fullständigt. Detta förklarar varför löv vanligtvis är gröna i vitt ljus (lamp/dagsljus). När jag enbart har på min röd-blå slinga är löven svarta eftersom allt ljus absorberas.

Men som man kan förstå är det inte sådär jättetrevligt med ett otroligt starkt rosa-lila ljus i rumsmiljö. Man kan ju givetvis ställa växterna och belysningen i ett separat rum eller ett växttält, men då får man ju heller inte se växterna annat än när man kikar in. Därför lade jag till en kallvit slinga dioder som dessutom har fördelen att den tillför fler våglängder för fotosyntesen. Det kallvita ljuset blandar sig med det röd-blå och ger ett behagligare, om än starkt, ljus som funkar i rumsmiljö. I och med det får jag också fram lövens gröna färger och slipper referera till min hörna med svartlövade domedagsväxter. Bilden ovan visar den kallvita slingan.

Här är båda slingorna igång. När jag stoppade i kontakterna första gången blev jag så överrumplad av ljuset att jag i ren terror drog ut den ögonaböj. Det var som att starta en mindre sol i vardagsrummet. Som hittat, alltså!

Närbilden på dioderna kan ju vittna om hur kraftigt ljuset är. Stirra inte in i dessa om ni inte har en starkt rotad blindkäppsfetisch!

Toppklämmor är ett smidigt och säkert sätt att koppla ihop och skydda ledningarna om man vill göra det enkelt för sig!

Växthörnan under LED-belysningen. Äntligen en växt! Scrollfingret är helt ömt, men till sist återfanns lite ljus i slutet av tunneln. Mycket teknik i det här inlägget. Framöver återkommer jag med ett inlägg där jag visar fler bilder på hur växterna utvecklats under ljuskällan.

fredag 22 mars 2013

Lite om citrusväxter och metabolism

När jag fyllde årr förra våren önskade jag mig ett citronträd, vilket min fantastiska flickvän tillstod med. Citrusträd har varit en fascination hos mig i många år nu och jag har sått både apelsin, citron och grapefrukt från frö.






Dessa försök har dött en efter en av olika misstag som man stöter på längs vägen. I och med detta har också en besatthet växt fram. Inte bara vill jag få mina citrusväxter att överleva under min vård. Jag vill få dem att stormtrivas, blomstra och ge frukt under min kontroll i ogynnsamma förhållanden. En psykolog skulle säkert ha en del att säga om detta. Jag är däremot nöjd så länge jag har mina växter.

Idag lever bara grapefrukten av mina citrussådder, och det är inte troligt att det någonsin kommer generera frukt. Till att börja med tar det mellan 10-20 år för vissa citrusfrukter att bära frukt. Det vore förvisso ett häftigt långtidsprojekt. Men grapefrukt är, som jag förstått det, en förädlad art som inte förekommer i naturen och som bara kan förökas med sticklingar, precis som t.ex. oliv. Därför fick jag mitt citronträd som var redo för blomning förra året. Det finns få lukter som slår blommande citrus och citronträdet lyfte balkongen rejält förra sommaren.

Men citrusfrukter förekommer inte naturligt i Sverige och är än mindre lämpligt för vårt klimat. När de kalla månaderna analkas måste citrusen förvaras svalt och ljust, det vill säga runt 5-15 grader med extrabelysning. Detta åstadkommer man lättast i ett inglasat uterum.

Jag har ingen inglasad balkong. Inte heller har jag ett extrarum som jag kan hålla svalt över vintern. Även om citrusväxter kan överleva i rumstemperatur tar den ofta skada, fäller löv (vilket citrusträd inte ska göra) och får reducerad fruktbildning. Man kan skicka iväg sina växter till plantskolor för förvaring, men hur kul är det? Jag vill sköta mitt träd i alla dess faser. Istället bestämde jag mig för att experimentera lite.

Växter behöver få dessa 5 faktorer tillfredsställda för att trivas:
Primär: Ljus
Primär: Temperatur
Sekundär: Näring
Sekundär: Bra odlingssubstrat (dränerat, rätt pH, fuktighetsbevarande)
Sekundär: Luft (CO2, luftfuktighet)
Drar man ner på en av dessa faktorer blir växten lidande. Istället måste man rätta till den felande länken eller dra ner på övriga faktorer så att växtens miljö hamnar i balans. Mot hösten försvinner ljuset och med det värmen. Så småningom närmar sig utetemperaturen smågraderna och många växter är vid det här laget vilande. Citrusträd vilar däremot inte på vintern och tar stryk av minusgrader och lite ljus. Lyckas man hålla det kring 5-15 grader med extrabelysning mår det som bäst under vintern, med regeln att ju mer värme desto mer ljus behöver växten. Det är ett ganska simpelt metaboliskt sammanhang. Värmen aktiverar och driver på  plantans metabolism och ljuset tillför energin i denna process.

Så vad händer när man flyttar in ett citronträd från säg 5 grader till ett rum med 20 grader. Växten chockas och tror att ja jäklar, nu är det sommar och jag som inte ens börjat beach-träningen(!) och drar iväg med näringsomsättningen. Kan man inte tillstå med ljuset för denna process stressas trädet och tappar troligen löv som följd.

Detta var vad som fick mig att bygga en LED-ramp till mina växter. LED ger oerhört mycket ljus till låg energiförbrukning och låg värmeavkastning. Jag kommer att ta upp detta mer ingående i ett separat inlägg. Min citronträd har stått under LED-ljus hela vintern nu, och även om det inte har varit optimalt så har trädet växt så att det knakat och frukterna likaså. Nu hoppas jag på lite mildare väder så att jag kan vänja trädet att stå ute innan den riktiga värmen kommer. En period av kyla uppmuntrar nämligen trädet till att blomma.

onsdag 13 mars 2013

En grönskande balkong

Förra året var mitt första år som jag kunde odla på balkong. Tidigare har jag mest experimenterat med odling på fönsterbrädan. Min första sådd var majs från ett popcorn som jag petade ner i en kruka när jag var fem. Den växte friskt innan den dog av trängsel efter ett par månader. Sedan har jag experimenterat mig fram med bland annat örter, smultron, vattenmelon, apelsinträd, citronträd, grapefruktträd och oliv.

Men förra året fick jag äntligen skala upp intresset lite i och med balkongen. Det gick sådär. Bortsett från att sommaren aldrig riktigt kom hade jag för små odlingskärl och sådde det mesta alldeles för tidigt. En del växter tog dessutom stryk i flytten. I år är det dags för revansch! Inte nog med att sommaren kommer vara strålande(!), jag har också lagt stor möda på att läsa mig till varje växts krav och behov. Jag ser fram emot att se mina växter grönska och blomstra i sommar nu när jag överlevt åtminstone ett antal nybörjarmissar!

Som jag nämnde i förra inlägget har jag mängder av växter som ska ut på balkongen i sommar. Här följer en lista av vad jag har i beredskap tillsammans med tilltänkt odlingskärl.

Grönsaker
Tomat, Körsbärs-, 11 L
Tomat 'Sub arctic plenty', 14 L
Paprika, 11 L
Paprika 'Orange baby', 11 L
Gurka, Hydroodlat
Squash 'Tosca F1', Hydroodlat
Brytböna, delad odlingssäck 40 L
Sockerärta 'Jessy', delad odlingssäck 40 L
Sockerärta 'Sweet sensation', delad odlingssäck 40 L
Chilipeppar 'Hot lemon', 6,5 L
Chilipeppar 'Orange wonder', 6,5 L
Chilipeppar '', 6,5 L
Plocksallat, delad odlingssäck 40 L
Plocksallat 'Baby mix' balja 5 L
Spenat, 3,5 L
Amarant 'Mix', 3,5 L
Mangold, 3,5 L

Frukt och bär
Citron
Fikon
Vindruva
Jordgubbar, balkonglåda
Oliv
Vattenmelon, odlingssäck 35 L
Äpple 'Ingrid-Maria'

Örter
 Basilika
Mejram
Oregano
Gräslök
Koriander
Dill
Persilja
Citronmeliss
Timjan
Rosmarin
Körvel


tisdag 12 mars 2013

Uppstart

Denna blogg är tillägnad mina hobbys, i dagsläget närmare bestämt akvaristik och odling av grönsaker och örter. Trevligt, kan man tycka. Problemet ligger i att jag bor i en tvåa på tredje våningen. 55 kvadrat rymmer bara ett antal akvarier och man kan bara ha så pass många växter på balkongen. När man inte har tillräckligt med utrymme eller goda möjligheter får man vara kreativ och uppfinningsrik. Detta är vad denna blogg kommer att beröra. Bloggens syfte är inte i första hand att ge tips och råd till eventuella läsare utan kommer snarare fungera som en journal för mina projekt, experiment och utsvävningar mot målet att fylla lägenheten med så mycket liv som möjligt. Med det sagt utesluter jag inte att efter bästa förmåga hjälpa de som trillat hit!

Nu är det mars och våren står för dörren! Det innebär att det är förodlingstider och att fönsterbrädorna är överbelamrade. Jag har tur och har min balkong och vardagsrumsfönster i direkt söderläge - vilket innebär ordentligt med ljus över hela dagen. Det är precis vad små sådder behöver. Men eftersom solen ännu inte är särskilt stark i mars behöver de lite extra hjälp. Fönstersådderna får därför lite extraljus från en lågenergilampa plockad från ett akvarium som är upphängd efter bästa förmåga med lite snöre i gardinstången.

Ännu har jag bara sått paprika, chili, tomat och örter för att ha stora, starka plantor innan de kan flytta ut på balkongen om en till två månader. Men jag har planerat desto mera och har en uppsjö med grönsaker, örter, bär och frukter som ska till. Faktum är att jag har så många växter som ska ut på balkongen att jag inte har plats för dem, än mindre mig själv och flickvännen! Det hör dock till utmaningens charm.

Framöver kommer jag att bland annat gå igenom växtplanerna för balkongen, min hemmabyggda LED-växtljusarmatur, planerna på hydroodling, planeringen inför en ny LED-armatur och så småningom ett inomhussystem för hemmaodlade grönsaker året runt.

En avslutande bild från förra sommaren!