När temperaturerna har lagt sig på lite högre, stabilare nivåer i vår har jag tänkt att dra igång mitt hydroodlingsprojekt. Gurka och squash är tänkt avv bli mina försökskaniner. Dessa två växter är extremt vattenkrävande och behöver stora jordkärl som kan hålla vatten åt dem. Det gör att de tar upp mycket och värdefull yta på balkongen om man odlar i jord och behöver passas till ofta för att försäkra sig om att de inte torkar ut. Detta gäller åtminstone för gurka, men det är inte orimligt att squash passar in också: Torkar växten ut under fruktbildningen blir frukten besk och äcklig. Det är alltså väldigt viktigt att de har god tillgång till vatten hela tiden. Men samtidigt får man inte vattna för mycket. Då finns risken att rötterna drunknar och ruttnar av syrebrist. Ruttna rötter medför en kraftigt hämmad eller rentav död växt. Det är ju onekligen tråkigt.
Lösningen? Jag odlar växterna med rötterna helt i vatten. Vänta nu, tänker du, det är väl bästa sättet att dränka växten om något?! Jovisst, svarar jag, såtillvida man inte tillför syre till vattnet. I stillastående vatten konsumerar rötterna snabbt upp allt syre som är naturligt löst i vattnet snabbare än vattnet hinner absorbera nytt syre från atmosfären. Får man dock vattenytan att röra på sig ökar vattnets syresättningsförmåga. Detta brukar man till exempel använda sig av när man placerar pumpens utblås i akvariet. Utblåset ligger nära vattenytan, vilket ger rörelse som löser mer syre till vattnet. Syre i vattnet ger levande fiskar. Samma gäller för rötter. Löser man tillräckligt med syre i vattnet kan växten leva med rotsystemet nedsänkt i vatten. Det finns olika tekniker för detta som kategoriseras i olika odlingssystem. Googla på hydrokultur eller hydroodling så hittar man en del. Youtube är en rätt bra källa också.
Det hydroodlingssystem jag tänker försöka mig på är ett av de enklaste men också effektivaste. Systemet kallas bubblare eller DWC (Deep Water Container). Det består helt enkelt av en ljustät behållare med avtagbart lock. Jag har en förvaringslåda i plast som finns att köpa lite varstans. Behållaren fylls med vatten och näringslösning samt en luftsten kopplad till en luftpump. Luftstenen syresätter och cirkulerar vattnet. Detta finns i alla akvarieaffärer. I locket skär man ut hål som man kan stoppa nätkrukor i så att de hänger ned i vattnet. Som substrat i krukorna kan man inte använda jord. Det blir för kompakt, skitigt och försämrar växtens syreupptag avsevärt. Istället odlar man i lecakulor, stenull (rockwool) eller kokosfiber - även om jag inte vet om det sistnämnda funkar bra med bubblare/DWC-system. Nätkrukor och stenull kan man hitta på nätet på hemsidor inriktade på hydrokultur. Ett stabilt system behöver dessutom inte tillsyn på 1-2 veckor, vilket innebär att man slipper oroa sig för vattning och kan åka iväg på den där semestern utan att, fy hemska tanke, lämna över husnyckeln till svärmor under frånvaron för godtycklig tillsyn.
Varför ska man då odla i vatten? Har det några fördelar över jord? Jajamen, det har det! I en hydroodling är rötterna i ständig kontakt med vattnet och näringen som är löst i det. Det innebär att växten inte behöver lägga energi på att utveckla ett stort rotsystem i jakt på näring och vattendepåer. Allt växten behöver levereras till dörren, paketerat och klart. Detta medför att plantan växer snabbare. Vattenkärlet kan dessutom vara mindre än vanliga jordkrukor och på så vis spara plats. Eftersom man också har kontroll över näringen i vattnet kan man också styra hur plantan ska växa. Vissa näringsämnen engagerar till tillväxt medan andra uppmuntrar blomning och fruktbildning. Dessutom reduceras antalet sjukdomar växten kan råka ut för då de som sitter i substratet helt saknar grogrund. En sista fördel är att studier visar på att hydroodlade grönsaker är näringsrikare än traditionella jordodlade. Titta inte på mig efter källor dock.
Vilka är nackdelarna då? Allt har sin kostnad. Jo, jo, förvisso. För det första måste man lägga pengarna på rätt näringsmedel, som ofta kommer i 2-3 flaskor (och i vissa fall femtioelva förstärkande substanser och medel för växtens olika faser). Den vanliga näringslösningen från blomaffären funkar inte, den saknar många mikronäringsämnen som finns naturligt i jorden. Eftersom jorden inte får vara med och leka längre får man kompensera för den. Vad sägs om en Porsche? Näringslösningen finns i vissa butiker eller på nätet och kostar en slant, men bör räcka länge. Till detta behöver man också ett pH-sänkande preparat som sänker pH-nivån till den nivå växten behöver för att ta upp näringen i vattnet. Vid vissa pH-värden är nämligen vissa näringsämnen låsta i vattnet, så det gäller att man justerar detta rätt. I övrigt är resten av investeringen för systemet bara ett par hundralappar. Dessutom finns ju risken att man har en dålig luftpump som av någon anledning havererar fem minuter efter att du gått till jobbet och kommer hem till ett gäng mycket vissna växtvänner. Denna risk är förvisso låg, men ändock väldigt olycklig om det händer.
Jag har som sagt inte hunnit pröva på hydrokulturen ännu, men jag har läst mycket och väl och det verkar väldigt lovande. Hydroodling är alltmer utnyttjat, framförallt i växthus och anläggningar i eller nära städer för urban, närproducerad mat. Det ska bli spännande att få starta upp allt när värmen väl infinner sig. Jag återkommer med besked om hur det går framöver!
